rimbaud och jag

jag och rimbaud tog en tur.
korkade upp, drack ur.

sällan möttes våra blickar.
men våra tankar var i synk.

lyckan kommer, lyckan går.
visdomsord från förr.

igår.
idag.

havet är oändligt, beständigt.
jag är oregelbunden, genuint genomskinlig.

förminskar mig själv till oigenkännlighet.
händerna på täcket och hjärtat ut och in.

rimbaud är förvanskad, sedan länge inte längre här.
jag sitter själv och tar mig för pannan.

vart är allting på väg?