I QUIT, I QUIT, I QUIT.
(den kärvänlige herr murphy har lett åt mig hela dagen. skavsåren i själen har blivit till öppna sår. ventilen som jag försökt öppnat har kärvat länge men idag sprack hela skiten. jag känner mig så liten, för liten, för att vara här där jag är. jag är en albatross utan andra skepp att sänka än det jag sitter på. besvikelsen över att behöva vara här är för stor. det finns inget sammanhang, inga begrepp att reda ut. inga kläder att laga. ingen mat som man vill äta. jag är en beprövad metod som inte fungerar trots att reklamen säger att den ska det. jag är den sanna kärleken som inte finns. ge mig öppet hav, ge mig katapulten som tar mig härifrån till en annan plats där jag också kommer att förgås och gå sönder. jag trodde för en stund faktiskt att det någonstans fanns en litet uns av shangri-la inom mig, en liten nerv som ryckte, en liten liten liten liten luftbubbla under det stora svarta täcket som är allt som är jag. men man kan inte bli bortglömd, man kan inte försvinna. allting slår i o t a k t med allting annat. jag vet varför jag får bröstsmärtor när jag ska sova. jag vet varför jag får näsblod. jag vet varför mina tänder faller sönder. jag vet varför jag går omkring med bilder av kistlock i hjärnan. jag vet varför allting är som det är, och just därför så är allting som det ska. allting har fallit på sin rätta plats. hela havet stormar, och det finns en stol för lite, men det är helt ok. jag vill inte ha den ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar