torsdag 17 mars 2011

ingångshål.

allt var väldigt oskyldigt. 
vi kysstes under trädet i det sista ljuset av vårsolen som slog igenom grenarna.
det var som en film från femtiotalet.
det fanns ingenting annat i hela världen än just den stunden som just då var hela vår värld.
det var som marken skakade under våra fötter.
vi glödde och smälte det som lyckats undkomma solen.
folk såg inte oss för vi var inte där.
vi var här.
det var så länge sen nu att jag knappt kan minnas hur ditt hår doftade på morgonen efter att vi inte hade sovit. 
om fåglarna hade haft intresse av att titta in genom fönstret på oss hade dom sett det vackraste dom någonsin sett.
jag minns inte när vi förlorade oss men jag minns hur ingenting runtomkring spelade någon roll.
hur dina ögon glänste i mörkret när vi åkte snabbt på vägarna utanför staden.
skyskrapor i horisonten påminde om närheten till allt som vi inte stod för.
sovandes som barn i famnen på varandra.
när världen gick under så var det dig jag såg och du fångade mig och nu lever vi i grottor under havet och speglar oss i rymdens ljus från himlen tusen meter ovanför oss.

haha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar