barndomen och tonåren försvann så fort.
det tyckte man så klart inte då.
men jag är rädd för att bli gammal.
så jag ser tillbaka på min första kyss.
minns när jag fick min första skateboard.
minns när jag cyklade linghem runt på min bmx.
jag minns dagar spenderade i en sandlåda, grävandes så djupt det bara gick.
hoppa från gungor.
plocka blommor till mamma.
ändlösa sommarlov.
serietidningar och lego.
jag minns simlektioner.
ändlösa sommarnätter i lambohov på en bräda rullandes i natten och morgonljuset.
och jag minns all skit där i mellan.
vakna.
väx upp.
lev.
sparka dig själv i röven och inse att drömmar är bara drömmar och att allt annat är falskt.
ett spel du inte vinner, en tävling där du inte är ämnad för någon topp 10 plats.
du är en liten obetydande människa bland alla andra och du ska leva tills du dör och när du går i pension ska du göra allt du sagt att du ska men du kommer inte göra det för du har inte ens råd att överleva och du är gammal och sjuk och lider av reumatism och minnet sviktar och alla du älskar eller har älskat kommer att dö eller har redan dött.
men en gång så var du faktiskt lycklig på riktigt.