nattsvammel om ingenting, men glöden blev en eld som tände eld på hela staden, så vad annars kunde jag göra?

folk runt omkring mig har nog alltid tyckt att jag tänker för mycket. jag har alltid tänkt att det är dom som tänker för lite. i slutänden har det dock alltid varit jag som stått ensam kvar när de andra funnit sina vägar. själv har jag inte funnit min. jag har varit inne och stampat på ett flertal men jag har alltid vänt om eller nått en återvändsgränd. kanske har mina tvivel hamnat i vägen för mina mål, eller så har målen aldrig varit riktiga. jag vet inte varför jag får sådan oro över vart jag är på väg, eller varför jag inte ser vad andra människor ser. men mitt liv har lärt mig saker jag inte skulle ha funnit vid ett universitet. kanske kommer jag fortsätta i samma fotspår, med ständigt för stora hål i mina fickor, med för liten börs och brustet hjärta. men det må så vara i sådana fall. jag vill inte fortsätta leva det livet som alla kallar livet, och fylla min borg med prylar och pinaler som jag kan klara mig utan. jag vill finna och uppleva dom sakerna som inte kan köpas för pengar. jag vill skratta och gråta och leva och dö som en person som vet vad saker och ting innebär. ensam eller tillsammans. jag vill upptäcka nyanserna som jag tidigare aldrig sett. förvandla svart och vitt till en regnbåge. jag vill se träden, inte skogen. stå på kanten av verklighetens ravin och välja att inte hoppa. jag vill dela mitt liv med dig som också förstår att ingenting är allting, och att allting också kan bli och vara ingenting. jag vill vara den drömmare som jag är, utan att planera min gång framåt. jag vill vara oviss om framtiden, så att jag kan njuta eller förödas av den när den sker. jag vill leva tills jag dör, inte vilja dö medans jag lever. jag vill tro på att allting kommer ordna sig, utan att jag behöver oroa mig för att saker och ting kanske inte gör det. jag vill älska villkorslöst och ömt, men brinna och brännas. nu nu nu vill jag känna varje andetag ur mitt härjade bröst. jag vill inte känna sen, vad jag upplevde då. jag vill vara passionerad över det som gör mig passionerad. jag vill känna euforin som jag upplever i sångerna, och dansa dansa dansa för mig själv på hustaken där ingen ser mig när jag gråter så jag skrattar för att livet faktiskt  k a n  vara så fint ibland. så låt oss droga ner oss och fästa en tyngd och låta oss sjunka sjunka sjunka till botten av våra hjärtans hav. vi kommer att känna varje hjärtslag som om min puls var din för en liten stund och händerna vi höll var våra och armarna runt våra kroppar var våra och läpparna vi kysste ömt var våra och allting upphör att andas i precis rätt sekund.
som fjädrar svävar uppåt, virvlar tar oss med.
jag är natten som aldrig tar slut.