ANEMON

hon med tårar som av smält glas
han med svärta som om av brinnande
glas
bakom spårljuset, i dimman
i gläntan
där gömmer jag mig
i en längtan efter att kunna längta
i det svarta mitt i det vita
gömmer jag dig
i eoner av tid
tills du glömmer mig
likt en drömsyn som var falsk
fast jag var bara lite skev
i oskuldens ögon
och så fel
jag är så tom att jag svajar utan vind
så fåordig att allt jag säger hörs
men bara av mig själv
allena
i eoner av tid
tills den dag jag finna
att mig, du har glömt