jag kom på mig själv inatt med att sitta och tänka på minnen.
platser, personer, händelser, saker som har skett när man har haft hjärnan på sniskan rejält, men ändå lyckats bevarat fragment av de stunderna, för att sedan koppla samman dem med någon slags kärlek, eller förtjusning rättare sagt.
för vad är ett kärt minne?
är det ett absinthe-fyllt blodomlopp, där dina ben inte längre bär, och du skrattar så att du gråter och allt är upp och ner, men du vet, instinktivt, att du har den bästa kvällen i ditt liv, för du har kvävt känslan, alla känslor, av att behöva vara, göra, känna någonting annat än just de där lustfyllda timmarna av total eufori och lycka.
fast i själva verket har du inte en aning om någonting alls.
som dåligt sex som du ändå höjer till skyarna för att du under ett par ynka sekunder faktiskt inbillade dig att du mådde bra.
av någon outgrundlig anledning så har jag väldigt många såna där fragment, minnesbildsspel, event samlade i huvudet.
kära minnen?
tydligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar