5 ÅR GAMMAL DIKT

sen natt i sen december 2005.
finns det ingenting kvar
i detta vinterlandskap
där allt är kallt och svart
där inget ljus sipprar in
bakom frostade fönsterglas sitter vi ensamma kvar
i väntan på nåt vackert och fint
när klubbarna stängt sina dörrar
släckt alla lampor och stängt av disco-kulan
och vi dansat våra sista steg för idag
släntrar vi sakta hem till nån
och vi somnar mitt i en galen efterfest
och vaknar med eld i våra bröst
och ingen röst kvar
med det finns ingenting att säga
allt är mörker och kallt
bara ångesten kvar
var är all gårdagens glädje idag?
någon slogs i en kö
någon förfördes i en sexdröm
och någon svalde sina ord
vi står ensamma kvar på en bro
och ser dom sista fåglarna fly allt längre söderut
dom flyr från den här stan
för här finns ingenting kvar
dom lämnar oss stående och stirrande
för vi har ingenting kvar
inga att känslor att förlora
inga hjärtan att bryta
inga människor värda att ödsla sin tid på
jag gör snö-änglar på en öde åker nånstans
försöker gräva mig ner
till livet en trappa ner
och jag längtar tillbaks
till en dags i mina ungdomsår
där inget var svårt
egentligen vilken vanlig dag som helst
där inte livet var så fruktansvärt hårt
nu står jag ensam här
på en balkong hos en vän
röker en bitter vinternatts-cigg
ser ut över stan
och undrar vad som håller mig kvar
är det känslan av
att inget är bättre någon annanstans
eller är det tristessen eller rädslan
jag är tomhet personifierad
och du skulle kunna vara kärleken i mitt liv
om jag nu bara hade nåt liv
kärleken är min kärlek
och av den finns ingenting kvar
har mitt hjärta verkligen slutat att slå?