nu förstår jag.
ond bråd död.
livslusten kommer i sekvenser.
minuter, timmar, ibland hela dygn.
men ibland försvinner den i det mörka tragiska ljuset av allt som har varit.
jag vill inte längre tillbaka in i det, jag vill dränka mig i neon.
i solsken, sommar, shorts, varma nätter, kalla öl.
men jag är rädd för vintern.
rädd för mig själv.
framtiden är inte här för mig, och jag tänker inte blicka längre än till horisonten.
försvinn in i dig själv, för du bor inte längre här.